attsyenalbatross.blogg.se

En blogg om funderingar i vardagen, konst, kreativitet eller bara att vara "konstig"...

Evighetsprojektet i land och tack för mig!

Publicerad 2016-09-03 14:40:47 i Kreativitet,

ÄNTLIGEN!!!! Evighetsprojektet är färdigt. Tack och lov! Nu hänger alla dörrarna på plats. Det gick! Allting passar tillsammans och inga grenar eller vattendrag har farit iväg på egna äventyr. Jag är verkligen nöjd. Var det värt all oro, pusslande, pillande, passande och doppande av glasyrer? - Det måste jag ju tro. Jag ska bara komma ihåg att aldrig göra det igen. Härmed lovar jag mig själv och min omgivning att aldrig mer starta några jätteprojekt där inredning och halva husets golvyta blir inblandade. 
 
Med detta avslut av Evighetsprojektet-av-galenpannan vill jag härmed meddela att jag kommer att sluta blogga och istället gå över till instagram. Jag finns att hitta på @pellaarendt
 
Tack för mig!
 
 

Senaste inredningsdetaljen: Grytunderlägg!

Publicerad 2016-08-09 15:30:05 i Kreativitet,

För många år sedan gjorde jag om en lampa genom att byta ut ett oändligt antal vita, plastcirklar till ett lika oändligt antal keramikplattor. Jag blev mycket nöjd med resultatet och därför har lampan fått hänga med sedan dess. Jag har försökt att upprepa ”succén” och försökt göra en matchande lampa att ha i fönstret för att få lite enhetlighet i vardagsrummet men det har inte riktigt gett det resultatet som jag har önskat. När en god vän sedan lyckades riva ner lampan såg jag det som ett tecken att hitta en annan lösning än att försöka få fram en ny lampa och började fundera på andra lösningar. Då vi har ett nytt matsalsbord kom jag på att det kunde vara en strålande lösning att kombinera det faktum att en inte vill sätta ner något på det nya bordet i rädsla för att repa det (denna rädsla brukar visserligen släppa inom en månad då den första repan har uppstått men ändå). Så jag kom på att göra plattor i olika storlekar. De är nu brända, glaserade och madrasserade på undersidan. De fungerar som underlag för både varma och kalla ting. Resultat: Riktigt bra. Notera att jag inte har stylat rummet i övrigt inför fotograferingen. Sonen håller på att flytta och numera ingår flyttkaos i vår ordinarie inredning. Skulle någon reta sig på detta kan jag trösta med att om jag tagit fotot från andra sidan bordet skulle det se mycket värre ut…

 

Jag är ett språkgeni - I hjärnan...

Publicerad 2016-07-28 11:26:29 i Funderingar,

Har varit på resande fot några dagar och då kom chansen att ta reda på var mina språkkunskaper ligger. Det var tyska som gällde och det läste jag på högstadiet och gymnasiet. 6 års studier med andra ord och det låter ju som en låååång tid i studiesammanhang. Problemet med språk är att det måste hållas aktuellt för att en ska kunna behålla flytet i meningarna. Detta har jag inte gjort men tyska har ju den fördelen att det är ganska likt svenskan. ”Det får bära eller brista” som jag ofta resonerar när jag ska kasta mig in i nya sammanhang och så fick det bli även denna gången. Tyvärr är det ju så att när du konstruerar en mening på ett annat språk än ditt modermål så låter det alltid mycket bättre inne i ditt huvud än när det kommer ut ur din mun. Jag bildar perfekta meningar inne i hjärnan, t ex ”Wir möchten ein Tisch für zwei, bitte”. Det jag hör mig uttala är dock ”Wir mögten en Tiff für zwei, bitte” eller ännu värre och det blir något som mest låter som om jag harklar mig och sväljer onödigt mycket. Min fantastiska tysklärare på gymnasiet, Sirpa, skulle dö om hon hörde mig! Sambon och jag har dessutom en irriterande vana att börja rabbla att tyska ändelser och prepositioner såsom vi tvingades att göra på tysklektionerna i skolan. I klassrummet var det en bra sak. På Berlins gator är det mindre bra. Vår andra lilla egenhet är att härma Charlie Chaplin i Diktatorn och att låta ”Blitzen sachta ultra….” offentligt i Tyskland eller NÅGOT land är också mindre lyckat. Dock mycket roligt! Jag älskar verkligen språk men jag får skärpa mig så att jag blir bättre på dem.

Tschüss!

Levande material innebär viss beredskap

Publicerad 2016-07-18 20:08:18 i Min keramik,

Lera är ett lurigt och levande material. Den kombinationen gör att jag måste vara på min vakt varje gång jag har skapat något. Det är nämligen inte helt säkert att det jag har gjort har samma form när det har torkat inför skröjbränningen. Platta former har en förmåga att böja sig antingen konkavt eller konvext så jag brukar lägga mina verk i press medan de torkar. ”Man tager vad man haver” – sa Kajsa Warg när hon talade om hur mat skulle lagas. Det fungerar när det gäller keramikpress också. Nu är det bara att hoppas att det håller formen så att jag kan fortsätta med mina idéer efter skröjbränningen. Jag utgår från fossiler som idé och fortsätter att jobba med glas och olika leror. Men nu ligger det under ett virrvarr av ”pressaker” så det liknar ingenting. Nu får tiden göra sitt ett litet tag innan ugnen ska jobba…

 

Kreativa semesterdagar

Publicerad 2016-07-13 22:21:05 i Kreativitet,

Jag ska ha semester. Sova länge, sola, läsa, ta det lugnt…. Hade faktiskt tänkt att jag skulle ta det lugnt med keramiken för jag har inte riktigt känt någon inspiration så därför ville jag ägna mig åt att fotografera snarare än att skapa i lera. Men jag kunde visst inte låta bli så nu är köket ockuperat och äldste sonen fick be mig flytta undan det värsta så att han och flickvännen kunde äta middag tillsammans. Jäkla krav de ställer, de unga!

 

 

Husdjur och I-landsproblem

Publicerad 2016-07-11 16:57:16 i Funderingar,

Jag tycker absolut att barn ska ha egna husdjur. Ett sätt att lära sig ta ansvar och att få känna glädjen att älska någon gränslöst och (ofta) bli älskad lika gränslöst tillbaka. Något jag däremot fick lära mig när jag lät mina barn skaffa husdjur var att när en son blev husse till ett marsvin blev JAG matte till ett marsvin. Djur är kul att leka och kela med men deras burar är tråkiga att städa så det "glömmer” ofta barn att göra. Jag har varit städ-byta vatten-ge mat-matte åt flera marsvin och dvärghamstrar. När yngste sonen ville ha en fågelspindel sa jag bestämt NEJ! Jag kunde absolut inte se mig som matte till en fågelspindel!

Sedan har vi alla roliga tillbehör som följer med djurköp. Äldste sonens undulat har en bur full med gungor och frögrunkor av olika slag som ”farmor” har köpt… Jag blev dock inte riktigt imponerad när jag såg vad som såldes i en djuraffär till barn som ska skaffa fiskar. Jag har sett akvarium med sjunkna skepp, sjöjungfrur och dykare men jag har aldrig sett Disneyfigurer som akvariepynt. Känns verkligen inte rätt. Ska vi dränka Elsa, Anna och Rapunzel? Ariel hade ju gått bra men hon fanns inte med. Lille snögubben Olof är jag riktigt orolig för! Han blir ju upplöst och ett med hela havet. Hua! Nej, snälla, återinför skeppsvrak och dykare så att vi slipper ta livet av våra Disney-hjältar! Tack!

 

GLAD MIDSOMMAR!

Publicerad 2016-06-24 13:00:06 i Min keramik,

Nattens åskväder fick en verkligen att tänka på traditionsenlig midsommar! Tack och lov kommer vi att fira under tak i år så det kan fortsätta regna och åska bäst det vill för min del. Regnet resulterade i alla fall i några mycket bra pölar som inspirerade till lite fotografering - alltid något. Jag vill med detta önska alla en riktigt fin midsommar!
 
 

Dags att rama in det här och gå vidare....

Publicerad 2016-06-19 16:18:23 i Konst,

I Mumindalen lever Hemulen som gillar att samla på saker. Först är det frimärken som gäller men då samlingen är komplett blir han oerhört besviken för vad ska han göra nu? Är han fortfarande samlare? Jag förstår mig inte på Hemulen. Jag älskar att bli färdig med saker och har fruktansvärt svårt för att se processen som det viktiga. Idén som sådan att det är ”vägen som gör resan mödan värd” förstår jag mycket väl och gillar tanken i sig men jag älskar att bli färdig med det jag gör för att kunna betrakta resultatet, känna stolthet och pusta ut. Ofta är jag så nervös för att det ska gå galet med mina projekt så det är skönt att nå fram till slutet så att jag kan känna axlarna trilla ner på normal plats och att jag kan dra ett djupt andetag efter att ha hållit andan i perioder.

Som nu. Jag gjuter ramar till mina tavlor och det blir inte alltid som jag vill. Att prova på att använda fog istället för betong var t ex ingen bra idé. Det spricker nämligen efter en tid. Tack och lov är det lätt att knacka bort ramen från tavlan men lite ont i hjärtat gör det allt… Tanken var så god med att kunna få fina, vita ramar och de här två tavlorna blev jättefina med just detta vita omkring sig.

Hemulen gick vidare från frimärkssamlare till att intressera sig för botanik. Jag vill hemskt gärna gå vidare med mitt skapande och inte stanna i ramtillverkningen. 

 

Vad vore livet utan "processer"?!

Publicerad 2016-06-13 21:29:15 i Kreativitet,

Att sy är en lång process. Att hitta ett snyggt tyg och mönster/idé till vad en ska sy är den enkla delen av processen. Lite väl enkel ibland. Så enkel så att det plötsligt finns massor av ”processer” som ligger och väntar på nästa steg; att mönster ska ritas och klippas, tygdelar ska klippas och sedan ska ju hela processen sys ihop till den färdiga idén. Jag är expert på att påbörja dessa processer och sedan ligger de och väntar i en hel evighet i skåpet i hopp om att jag ska få ändan ur vagnen och göra det hela färdigt. Tills helt nyligen hade jag följande processer igång: En röd blus, nytt skydd till grillen, regnskydd till cykelkorgen, present till systerdottern, en klänning och nya överdrag till solstolarna. Finns det något mer så har jag förträngt det! Det hela hade ju blivit löjligt! Till detta tillkommer ju alla andra projekt som jag håller på med som gjutande av ramar till mina tavlor och det där evighetsprojektet med garderobsdörrarna som nu har hunnit fram till den sista dörren (vilket det gjorde för över en månad sedan så nu kan jag inte längre räkna det som duktigt att ha kommit fram till sista dörren). Jag fick dra en djup suck och börja leka skräddare. Blusen är nu klar, grillöverdraget är färdigt men ser för”#¤#”&%¤t ut och nu har även mitt cykelöverdrag blivit färdigt. Det sistnämnda tog över ett halvår från vaxduksinköp till färdig produkt. Vad som fick mig att sätta igång var att jag fick veta att vaxduk inte håller att ligga hopvikt för länge för då kan det spricka i vecken. Ops! – Hej cykelkorgsskydd! Ursäkta att du fick vänta… Nästa syprocess som ska avslutas är systerdotterns present. Kära processer – I am on a roll! Nu syr jag så att det glöder (så länge jag orkar).

 

Köpmansmagasinet har fått sina varor

Publicerad 2016-06-03 10:31:00 i Min keramik,

Att GPS är en fantastisk uppfinning håller väl alla med om. Jag använder min stup i kvarten. Även till ställen som jag kört till ett flertal gånger. En vet ju aldrig om den berömda minnesförlusten sätter in när halva sträckan har körts. Ens GPS blir som en kär vän som en känner in och utantill så när det är tid att bekanta sig med en ny GPS känner jag visst motstånd. Vilka knappar ska jag tycka på? I vilken ordning? Hur fäster jag den lilla hållaren till GPS-en på fönstret eller instrumentbrädan? Irritationen växer vid bara tanken.

I tisdags var det tid att leverera min keramik till Köpmansmagasinet i Smygehuk och dagen till ära hade jag fått låna sambons bil. Med inbyggd GPS. Som tydligen hellre vill köra i Danmark än i Sverige för alla vägförslag blev på danska…. Det blev till att ringa sambon och fråga hur jag skulle övertyga hans #¤%¤#”/&% GPS att jag ville köra i Sverige på svenska vägar. Enligt honom så brukade den aldrig föreslå danska vägar när han programmerade den så han hade inte en aning. Då jag hade högtalaren igång på telefonen blev visst GPS-en lugn bara av att höra hans röst för plötsligt förstod den att den var i Sverige.

I vanlig ordning, efter att ha kört sträckan så många gånger, så hade jag hittat utan GPS.

Så nu är min keramik levererad. Allting öppnar 4/6 och pågår t o m 28/8 2016.


http://www.soderslatt.com/smygehuk

 

Folkvett och lite sunt förnuft

Publicerad 2016-05-25 14:34:59 i Funderingar,

”Hur svårt kan det vara?” – Tänker en ofta när folk inte orkar göra de mest enkla uppgifter. Hur svårt kan det vara att kasta det tomma cigarettpaketet i den offentliga papperskorgen istället för på trottoaren? Hur svårt är det att säga Tack när någon håller upp en dörr för en? Exempel kan skrivas i oändlighet.

Så hur svårt kan detta vara? – På vägen till mitt arbete finns en luftapparat för påfyllning av luft för cyklar, barnvagnshjul mm. I morse var det tid för mina cykeldäck att få lite påfyllning så jag stannade vid den. Där stod redan en mamma med två barn som höll på att avsluta med slangen. Hon pratade non-stop med barnen medan hon hoppade upp på cykeln och trampade iväg. Under tiden hade jag hunnit förbereda min cykel för ny luft. När jag satte slangen till däcket upptäckte jag att den inte fungerade. Ingen luft kom utan det enda som hände var att slangeländet fastnade om cykelns ventil och det var ett väldans ”pill” att få loss den. Hon hade då bara hunnit cykla ca 3 meter från platsen och kan alltså omöjligt ha missat att jag också tänkte pumpa däcken. Kunde hon inte ha bemödat sig att säga till mig att apparaten var trasig? Hur svårt kan det vara? – Tre små ord: ”Den-är-trasig”. Det hade varit en uppskattad gest eftersom det hade inneburit att jag slapp stå och ställa in hjulet rätt (har en damcykel från 1957 som väger multum), gå ner på knä och skruva av ventilploppen och, framför allt, jag hade sluppit att stå och slita med slangen när den hade fastnat i min ventil! ”Den-är-trasig”…. För mig, i den stunden, hade det betytt lika mycket som att hon hade meddelat att jag hade vunnit 10.000 kr. Vänlighet och omtanke är värt mer än pengar men den åsnan valde att hålla tyst och cykla iväg.

Så för en lite trevligare värld; Bry er och gör det liiiiilla extra för din omgivning!

Fotografering som ofrivillig armträning

Publicerad 2016-05-23 20:15:14 i Min keramik,

Jag beundrar fotografer som kan komma på olika sätt att porträttera och organisera sina fotoobjekt. Jag tycker väl att jag har börjat lära mig olika sätt att ta bilder men det är fortfarande lite ”dött”. Visserligen är det döda ting jag fotograferar men jag hade så gärna velat ge dem lite liv med mina bilder. Att ta fotot i grodperspektiv tyckte jag dock blev bra. Lite tungt för armarna bara eftersom jag måste hålla det jag ska fotografera med en hand – givetvis vänster som är min svaga arm – och sedan ska jag rikta kameran med den andra handen. Detta låter ju inte helt ansträngande om det går att klara av på 1 minut men tyvärr har jag alltid träd och hustak o likn i bakgrunden som på något sätt verkar krypa ännu närmre kameran som om de också vill vara med på bild trots att jag försöker förklara att jag bara vill ha himmel som bakgrund. Den dagen kommer då jag ser ett träd göra ”duckface” eller V-tecknet i bakgrunden på något av mina foton! 

 

Evighetsmosaik nästan klar?

Publicerad 2016-05-16 16:01:08 i Kreativitet,

”Ha! Jag börjar se slutet!” Tänkte jag när jag la de sista pusselbitarna i min evighets-mosaik. Sekunden senare kom jag att tänka på garderobsdörren som ska få karmar som i sin tur ska målas grön. Sedan ska alla bitarna glaseras för att sedan pusslas ihop IGEN på en bädd av kakelbruk som inte ska torka innan jag hunnit lägga allt. Sist, men inte minst, ska jag foga och sätta silikon i kanterna. Puh! Snart klar? Jo tack! Samtidigt ska jag dessutom få färdigt allting till Köpmansmagasinet i Smygehuk så mina kunskaper i god planering får tränga sig framför kreativitet, lust och konstnärlig frihet. Men allt detta är helt okej för mig. Jag är jättestolt över det jag har gjort och har kul medan jag skapar! Att få vara för mig själv i min egen lilla värld och bara se hur mina skapelser växer fram är en källa till glädje. För mig i alla fall. Det är inte alltid att familjen delar min entusiasm när jag lämnar lerdammsspår omkring mig i hela huset….

 

 

Tiden är inte min vän!

Publicerad 2016-05-03 14:38:30 i Min keramik,

Tiden har en osedvanlig förmåga att fräckt bara passera. Obemärkt och tyst rör den sig grymt och hjärtlöst i något som alltid visar sig vara ett rasande snabbt tempo. En kan bara stå maktlöst betraktande och inse faktum. Om en månad ska jag leverera mina saker på Köpmansmagasinet i Smygehuk. Jag har blivit färdig med det mesta men jag har planerat att ha med några fler smala bladvaser. Dessa skulle jag göra ”när jag fick tid”. Det kom ingen och gav mig någon tid. Den tid jag hade förbrukade jag på annat. Så slarvigt! En månad kan tyckas vara länge men lera måste torka noga innan den kan brännas. Annars finns det risk för att allting exploderar i ugnen. En erfarenhet jag hade kunnat vara utan men som tyvärr inträffat. Att tömma en ugn på vad som bara kan beskrivas som resterna efter ett bombanfall är INTE kul! Jag fick t o m dammsuga ugnen för att få upp allting i alla vinklar och vrår. Så torka, det ska det! Ingen pardon och detta tar minst 1 vecka. Sedan ska jag fylla ugnen också så minst 6 stycken höga vaser + lite annat med lägre höjd. Ja, en kan bara hoppas att tiden är på min sida. För en gångs skull!

 

Gröna fingrar?

Publicerad 2016-04-18 22:04:32 i Funderingar,

I åratal har jag tagit hand om frön och kärnor av olika slag som jag sedan har planterat i krukor. Tyvärr utan resultat. Krukorna har stått tomma och tråkiga i fönsterkarmen som om jag hade glömt att placera en växt i dem. Ingenting händer och tills slut så tröttnar jag och slänger ut allting. Så läste jag då en artikel om en tjej som var initiativtagare till en växtbytardag. Hennes växtintresse hade börjat med att hon fick en stickling från ett citronträd som hennes farmor (eller mormor) en gång i tiden hade planterat. Hon hade petat ner några citronkärnor i en kruka och sedan hade de haft en släktväxt som alla hade fått sticklingar av. Mycket inspirerande! Här skulle det planteras släktväxter. Jag hade faktiskt redan en kärna från en frukt som jag hade glömt bort hur den smakade och hette. En arbetskamrat bjöd på några jätterussin i hårigt skal. Någon som känner igen vad de kan heta? Jag planterade dem i alla fall och började vänta. Och vänta. Och vänta….. Anledningen till att jag inte slängde ut dem var att jag inte hann. Så när jag så en dag kom på att de eländiga kärnorna fanns kvar och genast reste mig för att göra mig av med eländet såg jag att en av kärnorna börjat gro. AHA! Tid och tålamod! I vanlig ordning. Något jag aldrig har gett mina växter. Usch, tänk alla frön och kärnor som jag har slängt i onödan; avokado, rosa blommor från Mallorca, karatträd från Malta (tror jag), agaveväxt mm. Jag skulle tydligen kunna ha hela världen i mina krukor. Nu har jag dessutom en chiliväxt på gång som jag fått av en annan arbetskamrat. Jag fick chilifrukten och när vi inte hann äta den sådde jag några av dess frön. En av fröerna har nu äntligen grott. Även här var jag redo att slänga ut eländet…
 
 
 
 
 
 
 
 
Follow on Bloglovin

Om

Min profilbild

Pella

Det är jag som syr albatrossar :) Hmmm. Egentligen har jag bara gjort det en enda gång och det var till min älskade systerson men på något vis kan jag inte sluta. Jag är alltid överoptimistisk med vad jag tror mig kunna. "Renovera hus?" - Självklart! Behövs det utbildning för det? "Fixa drömträdgården?" - OOOOO ja! Just go for it :) "Skriva en bok?" - Gör inte alla det!? Ja, ja, ni kommer att märka....

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela